Barnbarn!

Nisse heter Vincent och har hittat ut från tröjan klockan 12:10 idag! Mamma och pappa mår bra. Det gör momma oxå!

Det finns en liten Nisse i oss alla

En dag knackade det på dörren. Jag blev inte så övverraskad eftersom att Sandra meddelat sej tidigare, att hon skulle komma.
–Kom in du, sa jag utan att lyfta blicken från tidningen som jag läste.
–Blablabla bla bla, kvittrade Sandra. Att hennes humör var på topp gick inte att ta miste på, men fortfarande var tidningen mer intressant för mej än hennes tafatta försök att få mej uppmärksam på henne. Men då. Plötligt och utan förvarning säger Koffie
–Vov! Det var ett sånt högt och tydligt "titta upp från tidningen-skall" att jag genast lyfte blicken för att se vad den ivanliga fall tystlåtne hunden, så ivrigt skällde på.
–Oh, men hjälp, vad står i mitt kök. Om inte den sötaste lilla tomtemor man kan skåda. Med sin lilla Nisse under tröjan!

Jag enligt Sandras recept:

Elisabeth Larsson, Skråmträsk
69 år och jobbar som svetsare på ett fartygsvarv
Mitt intresse är att lura och såra människor som har deet svårt
Har aldrig velat ha något barn
Men jag har jättefint melerat hår i bruna nyanser och grå ögon
Jag längtar efter att dra igång en gnisslande kvinnoröst som vemodigt piper nåt om känslor
Och sist men inte minst får Danny och therese 10 poäng

;-)

Alla typers mötesplats

För en tid sedan var vi till avfallsanläggningen. Degermyran. Eller soptippen om du så vill.
Men, vilket mötesplats! Där är alla människor lika oavsett hudfärg, kön eller klasstillhörighet. Och lika vilsna.
En del är fullständigt omedvetna om människor runt omkring sej. Fokuserade.
Andra är pinsamt medvetna. Irrandes mellan konteinrar med ett snett leende. Totalt oplanerande.
Själv kände jag mej mest nyttig. -Vattenpumpen "glonk". -Plåtskivorna "svisch". Och kast och riv. Släng och slit. "Pang" och "gnissel".

...tänk vilken jätteloppis!

Grattis Sandra tjugoett år gammal

Tjugoett år. Du sa: oj, va gammalt det låter.
Ett tips: säg det fort tjugoen gånger efter varandra. Tjugoett, tjugoett, tjugoett, tjugoett, tjugoett, tjugoett, tjugoett, tjugoett, tjugoett, tjugoett, tjugoett, tjugoett, tjugoett, tjugoett, tjugoett, tjugoett, tjugoett, tjugoett, tjugoett, tjugoett, tjugoett. Sådär, nu har du glömt varför du sitter där och rabblar tjugoett.
Det funkar utmärkt på förtitre också.

100% nöjd

Men vad jag är nöjd. Jag kan sitta länge och bara vara nöjd. Stryka lite lätt med handen, vrida lite på duken, flytta blomman lite åt vänster, flytta blomman lite åt höger. Och bara vara nöjd. Jag har pratat om det länge, och funderat på det ännu längre. Men nu...kan jag sitta här. Eller där. Kanske där borta. Och bara vara nöjd.

När jag var liten och fått något jag var riktigt glad över, ville jag ta med det i sängen då jag skulle sova. Så kan jag känna nu också! Men hur skulle det se ut med ett köksbord i sängen?

...för sent

- Jag skriver nåt ikväll, det blir den sista i augusti, tänkte jag.
Jag loggar in mej på bloggen, tick,tick, tick... tittar på klockan...
00.12. Alltså tolv minuter in i september 2007.
..jahapp, så var det med det...

Nöt-tjut!

Igår då jag åkte hem såg jag en syn som fick mej så glad så tårarna nästan blottade sej. Två kvigor (eller så var det Färdinand:er) som skuttade och hoppade i hagen. Lekte kull. Råmandes: muuutamej omduuu kan!
På väg hem idag, såg jag några andra kossor som kastade loss klövarna i hägnen, som om de tänkte "snart blir det inomhuslekar, bäst att passa på"! En annan ko-Donna stod med framknäna under stängslet och pekade rumpan rätt ut i luften. Allt för att få smaska på det grön-gröna gräset på andra sidan. "Vad är lite ström genom kroppen, mot saftigt råmans-kost"
Det slår mej hur mycket känslor ett nötdjur kan locka fram i mej! :)
Ett annat nötdjur som lockar Koffies känslor är ekorren i tallen!

Obs! Djuren på bilden har inget samband med artikeln.

Enkelt med svårt

Det är det enkla som är det svåra.

Det är enkelt att vara svår.

Det är med det enkla som med det svåra. Svårt.

Det svåra är enkelt.

Det svåraste med det enkla är att det är så svårt.

Det är svårt att göra det enkla enkelt.

Att längta

En kollega har blivit pappa idag. En vecka över tiden.

Men vad han har längtat.
Från början av "hans" graviditet var han mest bara glad. Senare har han blivit mer och mer....glad. Tills förra veckan. På måndagen. En dag efter den beräknade dagen. Då var han frustrerad åsså lite glad. Längtan tog honom till en annan värld.

Så idag blev hans längtan klar. Ett litet flickebarn har förlöst sin far. Nu är verkligheten ett faktum.
Grattis!


Just nu längtar jag oxå. Mest efter Roger.

Klara(r) du frosten?

Enligt bondepraktikan kan det bli frost i natt. Det står: med Lars, Susanna och Klara brukar bondens förhoppningar fara. Jag vet inte om det är sant, men vad jag däremot vet är att jag tycker Klara är ett väldigt fint namn. Konstigt egentligen, när det är ett namn som är dubbeltydigt.

När jag var 14 år fick våran katt, Tussi, en kattunge den 12 augusti. En tjej. Gråspräcklig och ganska ful. Jag fick äran att hitta på ett bra namn. Just den dagen hade Klara namnsdag, så jag gjorde det enkelt för mej. Det fick bli KLARA!

Men något gick fel. Kattmamman var inte riktigt färdig. Det kom en liten ful krabat till! Och en till! Det löste vi snabbt med namnen FÄRDIGA, GÅ! Mamma Tussi var så nöjd med sina små tussar. Hon slickade, ammade och skötte dem så gott hon kunde, hon var ju trots allt en förstagångsföderska.

Då hände det igen. Den siste av dom alla kom. Större. Snyggare. Och starkare än alla sina syskon. PANG den förskräklige kom till världen! Världens snällaste kattgubbe som fick stanna på bondgården i Ersmark till dödagar....


Den här lilla berättelsen kan ju vara ett tips till en annan förstföderska. Tips på namn. Ja, inte Pang eller gå eller färdiga förståss!

Eniro på dialekt

He...he.... Såg en kul grej idag. På omslaget på katalogen "gula sidorna". Där står det några ord på bondska med översättning:

paltkoma ´övermättnad´
tjå sig ´tåla sig, vänta´
borti ´ur´
kuse ´insekt´
okommit ´som inte har kommit ännu´
Hä som händ he händ hänna ´Det som händer, det händer här´

I en liten text på sidan är det en hälsning från Eniro: "Det här är lokala ord som hör hemma i den här delen av Sverige - Vi vet var"

Någon har klurat på den idén. Någon har också ringt runt i alla Sveriges län för att få den lokala prägeln som dom är ute efter. Och till sist hoppas Någon att Någon ska läsa texten.....

Viljan att ha mer

Vi var på kalas idag. Barnkalas. För barn. Med vuxna.
Kaffe å kakor å tårta å saft å paket å snören å papper å mera å mera vill ha mera.

Tänk att det är så. Om man äter något som man tycker om, vill man ha mer. Direkt. (tårtan var god, syrran, tog två bitar! "raaap") Men om man inte äter, men vet att man tycker om, kan man vänta och spara det och äta det till och med en annan dag.

Samma med paket. Innan går det bra med ett. Spännande. Men sen, då det är öppnat. Var är resten?

Och semester! Före semestern är det frid och fröjd. Jobbet flyter på, för snart är det i alla fall semester. Nu då fem veckors vila, slöande och slappande är slut. Hjälp, vad ska jag göra? Ska jag ta ut de semesderdagar som jag skulle spara till julen? Eller ska jag bara gå till jobbet och njuta av att jag har ett, och sen vilja ha mer och mer och mer....till det är semester igen...

Mysfaktor

Den första augusti. 1/8.
Det är för mej den dan våran bror fyller år. Har alltid varit och kommer alltid att vara.
Jag lutade mej bekvämt tillbaka på stolen och slog numret till hans mobil. Jag vet nämligen att dom är i den nyinköpta stugan i Karlsskoga. Signalerna går fram. En efter en, men till slut hörde jag min älskade brors röst:
-Mickes automatiska telefonsvarare...
Så genomskinligt! Klart jag hörde att han svarde live. Att han bara försöker driva med sin lillasyster, men hakar förstås på. Man vill ju inte förstöra hans nöje på hans dag!
Efter lite tokerier hamnar vi i verkligheten. Pratar, bablar och pladdrar. Pratar mer om allt, bablar mer om det, och pladdrar på om det mesta.
Tiden går.
Tiden går mer.
Tiden går ännu mer.
Men hur kan han bli så gammal?
Han är ju endå bara tre år äldre än mej....

I jer gaarn

Just nu jobbar jag på mormorsrollen. Jag har nämnligen köpt tre nystan garn, 2 par stickor 2 1/2 och 3 mm och ett mönster på en tröja till den blivande bäbisen. För säkerhets skull valde jag vit färg på garnet och ett mönster som jag inte riktigt förstår. Kanske kan funka som dopklänning om det skulle "skita sig" !

Avig, rät, avig, avig, rät, avig rät, avig, avig, rät, avig rät, avig, avig, rät, avig rät, avig, avig, rät, avig rät, avig, avig, rät, avig.

Ettusen fötter gick förbi mej idag

Idag har jag målat klart altanens vindskydd... åtminstonde på utsidan. Den som syns! Solen gassade, varm och go på min rygg. Jag fick ta på mej solbrillorna för att över huvud taget kunna se på den vita planken som jag målade.

Aldrig har jag väl kunnat tro att jag skulle få sånt fint besök, just då.
Det var inte tio, inte hundra, det var tusen fötter som var på väg mot den kladdiga tillvaro som jag just målat upp.

Jag vägrar att ta en sådan liten larvig kabrat mellan min tumme och pekfinger! Blää.
En liten papperslapp blev räddningen för oss båda. Tusenfotingen lyckades kravla sej upp på den. Svävade ljudfritt över gräsmattan och landade snyggt på staketet. En hel evighet från den tidigare boplatsen. Glad och lättad återgick jag till måleriet. Så vinkade han med en av alla tusen fötter "tack för hjälpen".

Storfrämmen på gång!

Tänk vilken tur att man har mer respekt för vissa människor. Sådana människor som gör att man själv gör saker, som man tänkt göra, men som aldrig blir gjort. Rensa bokhyllan är ett sånt exempel. Har nog gått och sneglat på den lääänge, tänkt och sneglat igen. Men ingenting har hänt. "Jag har ju i alla fall dammsugit" och "Äh, det är ju sol ute" är undanflyker som funkat bra i min hjärna. Men nu så ringde dom. DOM och Dagny kommer på fredag!

Städar, rensar och fejjar...bokhyllan är nu tom på skräppapper, dataprogramskartonger, slalomglasögon, Elloskataloger från tiden före 2005 och skruvar med tillhörande skruvmejslar...härligt! Tack svärmor och svärfar för att ni finns!


Men vilken tur att man inte känner så för alla människor, då skulle man ju aldrig kunna slappna av.

Grymt blött regn

Jag hör ett lätt grymtande från sovrummet. Det är kväll och jag sitter i datarummet, klockan närmar sej spöktimmen. Jag är ensam. Roger är på jobbet i Sikfors sedan i måndags. Jag tittar ut genom fönstret. Det är mörkt. Till och med himlen är mörk trots att vi bara är i mitten på juli. Regnet öser ner och slår hårt mot rutan. Några droppar leker tagen och strålar samman till en, som sedan sakta rinner ner och dör ut.
Nu! Nu hör jag grymtandet igen. Fem i tolv. Den lilla rysning som kryper längs ryggraden blir ännu mer påtaglig.
Jag tänker tanken, kikar försiktigt in i rummet. Och japp! Han har gjort det igen.
Hunden. Koffie. Han har torkad av sej det blöta regnet på pälsen i MIN säng!
– Grymt, sa han och ger mej en kärleksfull blick då han tassar iväg till SIN säng.

..man ska ha husvagn...

– ALDRIG ska jag ha husvagn igen!
Visst, Sandra påminde mej om vad jag en gång i tiden sagt...
Fort försvarade jag mej.
– Men det är Roger som ska ha någonstans och bo i Sikfors.
Men i ärlighetens namn är man väl inte bättre än att man kan ändra sej! Nu har jag ju volvo, hund, hus, sambo och nu en blå fin husvagn, med överslaf för barnbarn!

Ska kolla på lite tyger imorgon. Inga rosa gardiner i min husvagn inte! ;-)