Som bäst just innan...

Packar. Just nu packar jag för den fiskehelg som vankas.
Och städar. För mitt i all packning kommer det fram grejor som inte alls hamnat på rätt plats. Tillbaks med dom och tillbaks till packningen. Allt som behövs ska med, och det som inte behövs lämnas hemma. Lika svårt varje gång. Packa lagom.
Väder. Klart att vädret spelar en stor roll.
Som exempelvis den kajakutflykt som jag var på i helgen. Inte behövdes det något lock i sittbrunnen, för att hålla bort regnet i kajaken. Nej då! Och det tyngsta i min packning var solskydd 30, för vattenflaskan tömdes rätt fort kan jag säga! Så vi som firade en kär vän fick härliga minnen, lätt packade!!

MEN packningen hade sett rätt annorlunda ut om solen inte värmt oss. Om gråtät dimma varit bjuden som gäst...

Därför är det svårt att packa lagom. Tre dagar kan te sej olika ut. Så hur gör jag nu. En tröja i flis eller en tjockare i ull, det är frågan. Men inget bekymmer. För det känns att det är just de här funderingarna som höjer förväntningarna och som får mej att längta. Likt ett barn inför julen.

...plötsligt bara stannar tiden..

En kort stund kan kännas lång, då man väntar på något.
Ett långt liv kan kännas kort, om det plötsligt rycks bort.
Då plötsligt stannar tiden.
Livet blir aldrig mer som förut.

Det är många tankar och svåra beslut som tagits den sista veckorna. Tiden räcker inte till för eftertanke. Gör man rätt...gör man fel. Ingen kan svara på de frågorna. Begravning – blommor, dikter, psalmer, dödsannons, minnesstund, kista, tårar, urna, gravsten, form, typsnitt, präst, tackannons, lägenhet, kläder, återvinningsstation, städning, prydnader, ångest, möbler, foton, minnen...glada minnen.....minnen.

Hur är det egentligen. Vad har jag för rätt att dö bort och låta andra ta mina beslut? Tunga beslut, som inte sorgen och saknaden kan lösa. 70 år. Ja vad är det i ett universum. Ett helt liv kan tyckas. Ändå finns ingen färdig mall att följa. Men nu är det så. Vi har inget val. Vi går vidare i ett liv som aldrig går i repris.

70 år har satt sina spår. I väggar. I möbler. Och i våra hjärtan.