Mysfaktor

Den första augusti. 1/8.
Det är för mej den dan våran bror fyller år. Har alltid varit och kommer alltid att vara.
Jag lutade mej bekvämt tillbaka på stolen och slog numret till hans mobil. Jag vet nämligen att dom är i den nyinköpta stugan i Karlsskoga. Signalerna går fram. En efter en, men till slut hörde jag min älskade brors röst:
-Mickes automatiska telefonsvarare...
Så genomskinligt! Klart jag hörde att han svarde live. Att han bara försöker driva med sin lillasyster, men hakar förstås på. Man vill ju inte förstöra hans nöje på hans dag!
Efter lite tokerier hamnar vi i verkligheten. Pratar, bablar och pladdrar. Pratar mer om allt, bablar mer om det, och pladdrar på om det mesta.
Tiden går.
Tiden går mer.
Tiden går ännu mer.
Men hur kan han bli så gammal?
Han är ju endå bara tre år äldre än mej....

I jer gaarn

Just nu jobbar jag på mormorsrollen. Jag har nämnligen köpt tre nystan garn, 2 par stickor 2 1/2 och 3 mm och ett mönster på en tröja till den blivande bäbisen. För säkerhets skull valde jag vit färg på garnet och ett mönster som jag inte riktigt förstår. Kanske kan funka som dopklänning om det skulle "skita sig" !

Avig, rät, avig, avig, rät, avig rät, avig, avig, rät, avig rät, avig, avig, rät, avig rät, avig, avig, rät, avig rät, avig, avig, rät, avig.

Ettusen fötter gick förbi mej idag

Idag har jag målat klart altanens vindskydd... åtminstonde på utsidan. Den som syns! Solen gassade, varm och go på min rygg. Jag fick ta på mej solbrillorna för att över huvud taget kunna se på den vita planken som jag målade.

Aldrig har jag väl kunnat tro att jag skulle få sånt fint besök, just då.
Det var inte tio, inte hundra, det var tusen fötter som var på väg mot den kladdiga tillvaro som jag just målat upp.

Jag vägrar att ta en sådan liten larvig kabrat mellan min tumme och pekfinger! Blää.
En liten papperslapp blev räddningen för oss båda. Tusenfotingen lyckades kravla sej upp på den. Svävade ljudfritt över gräsmattan och landade snyggt på staketet. En hel evighet från den tidigare boplatsen. Glad och lättad återgick jag till måleriet. Så vinkade han med en av alla tusen fötter "tack för hjälpen".

Storfrämmen på gång!

Tänk vilken tur att man har mer respekt för vissa människor. Sådana människor som gör att man själv gör saker, som man tänkt göra, men som aldrig blir gjort. Rensa bokhyllan är ett sånt exempel. Har nog gått och sneglat på den lääänge, tänkt och sneglat igen. Men ingenting har hänt. "Jag har ju i alla fall dammsugit" och "Äh, det är ju sol ute" är undanflyker som funkat bra i min hjärna. Men nu så ringde dom. DOM och Dagny kommer på fredag!

Städar, rensar och fejjar...bokhyllan är nu tom på skräppapper, dataprogramskartonger, slalomglasögon, Elloskataloger från tiden före 2005 och skruvar med tillhörande skruvmejslar...härligt! Tack svärmor och svärfar för att ni finns!


Men vilken tur att man inte känner så för alla människor, då skulle man ju aldrig kunna slappna av.

Grymt blött regn

Jag hör ett lätt grymtande från sovrummet. Det är kväll och jag sitter i datarummet, klockan närmar sej spöktimmen. Jag är ensam. Roger är på jobbet i Sikfors sedan i måndags. Jag tittar ut genom fönstret. Det är mörkt. Till och med himlen är mörk trots att vi bara är i mitten på juli. Regnet öser ner och slår hårt mot rutan. Några droppar leker tagen och strålar samman till en, som sedan sakta rinner ner och dör ut.
Nu! Nu hör jag grymtandet igen. Fem i tolv. Den lilla rysning som kryper längs ryggraden blir ännu mer påtaglig.
Jag tänker tanken, kikar försiktigt in i rummet. Och japp! Han har gjort det igen.
Hunden. Koffie. Han har torkad av sej det blöta regnet på pälsen i MIN säng!
– Grymt, sa han och ger mej en kärleksfull blick då han tassar iväg till SIN säng.

..man ska ha husvagn...

– ALDRIG ska jag ha husvagn igen!
Visst, Sandra påminde mej om vad jag en gång i tiden sagt...
Fort försvarade jag mej.
– Men det är Roger som ska ha någonstans och bo i Sikfors.
Men i ärlighetens namn är man väl inte bättre än att man kan ändra sej! Nu har jag ju volvo, hund, hus, sambo och nu en blå fin husvagn, med överslaf för barnbarn!

Ska kolla på lite tyger imorgon. Inga rosa gardiner i min husvagn inte! ;-)