...för sent

- Jag skriver nåt ikväll, det blir den sista i augusti, tänkte jag.
Jag loggar in mej på bloggen, tick,tick, tick... tittar på klockan...
00.12. Alltså tolv minuter in i september 2007.
..jahapp, så var det med det...

Nöt-tjut!

Igår då jag åkte hem såg jag en syn som fick mej så glad så tårarna nästan blottade sej. Två kvigor (eller så var det Färdinand:er) som skuttade och hoppade i hagen. Lekte kull. Råmandes: muuutamej omduuu kan!
På väg hem idag, såg jag några andra kossor som kastade loss klövarna i hägnen, som om de tänkte "snart blir det inomhuslekar, bäst att passa på"! En annan ko-Donna stod med framknäna under stängslet och pekade rumpan rätt ut i luften. Allt för att få smaska på det grön-gröna gräset på andra sidan. "Vad är lite ström genom kroppen, mot saftigt råmans-kost"
Det slår mej hur mycket känslor ett nötdjur kan locka fram i mej! :)
Ett annat nötdjur som lockar Koffies känslor är ekorren i tallen!

Obs! Djuren på bilden har inget samband med artikeln.

Enkelt med svårt

Det är det enkla som är det svåra.

Det är enkelt att vara svår.

Det är med det enkla som med det svåra. Svårt.

Det svåra är enkelt.

Det svåraste med det enkla är att det är så svårt.

Det är svårt att göra det enkla enkelt.

Att längta

En kollega har blivit pappa idag. En vecka över tiden.

Men vad han har längtat.
Från början av "hans" graviditet var han mest bara glad. Senare har han blivit mer och mer....glad. Tills förra veckan. På måndagen. En dag efter den beräknade dagen. Då var han frustrerad åsså lite glad. Längtan tog honom till en annan värld.

Så idag blev hans längtan klar. Ett litet flickebarn har förlöst sin far. Nu är verkligheten ett faktum.
Grattis!


Just nu längtar jag oxå. Mest efter Roger.

Klara(r) du frosten?

Enligt bondepraktikan kan det bli frost i natt. Det står: med Lars, Susanna och Klara brukar bondens förhoppningar fara. Jag vet inte om det är sant, men vad jag däremot vet är att jag tycker Klara är ett väldigt fint namn. Konstigt egentligen, när det är ett namn som är dubbeltydigt.

När jag var 14 år fick våran katt, Tussi, en kattunge den 12 augusti. En tjej. Gråspräcklig och ganska ful. Jag fick äran att hitta på ett bra namn. Just den dagen hade Klara namnsdag, så jag gjorde det enkelt för mej. Det fick bli KLARA!

Men något gick fel. Kattmamman var inte riktigt färdig. Det kom en liten ful krabat till! Och en till! Det löste vi snabbt med namnen FÄRDIGA, GÅ! Mamma Tussi var så nöjd med sina små tussar. Hon slickade, ammade och skötte dem så gott hon kunde, hon var ju trots allt en förstagångsföderska.

Då hände det igen. Den siste av dom alla kom. Större. Snyggare. Och starkare än alla sina syskon. PANG den förskräklige kom till världen! Världens snällaste kattgubbe som fick stanna på bondgården i Ersmark till dödagar....


Den här lilla berättelsen kan ju vara ett tips till en annan förstföderska. Tips på namn. Ja, inte Pang eller gå eller färdiga förståss!

Eniro på dialekt

He...he.... Såg en kul grej idag. På omslaget på katalogen "gula sidorna". Där står det några ord på bondska med översättning:

paltkoma ´övermättnad´
tjå sig ´tåla sig, vänta´
borti ´ur´
kuse ´insekt´
okommit ´som inte har kommit ännu´
Hä som händ he händ hänna ´Det som händer, det händer här´

I en liten text på sidan är det en hälsning från Eniro: "Det här är lokala ord som hör hemma i den här delen av Sverige - Vi vet var"

Någon har klurat på den idén. Någon har också ringt runt i alla Sveriges län för att få den lokala prägeln som dom är ute efter. Och till sist hoppas Någon att Någon ska läsa texten.....

Viljan att ha mer

Vi var på kalas idag. Barnkalas. För barn. Med vuxna.
Kaffe å kakor å tårta å saft å paket å snören å papper å mera å mera vill ha mera.

Tänk att det är så. Om man äter något som man tycker om, vill man ha mer. Direkt. (tårtan var god, syrran, tog två bitar! "raaap") Men om man inte äter, men vet att man tycker om, kan man vänta och spara det och äta det till och med en annan dag.

Samma med paket. Innan går det bra med ett. Spännande. Men sen, då det är öppnat. Var är resten?

Och semester! Före semestern är det frid och fröjd. Jobbet flyter på, för snart är det i alla fall semester. Nu då fem veckors vila, slöande och slappande är slut. Hjälp, vad ska jag göra? Ska jag ta ut de semesderdagar som jag skulle spara till julen? Eller ska jag bara gå till jobbet och njuta av att jag har ett, och sen vilja ha mer och mer och mer....till det är semester igen...