Ettusen fötter gick förbi mej idag

Idag har jag målat klart altanens vindskydd... åtminstonde på utsidan. Den som syns! Solen gassade, varm och go på min rygg. Jag fick ta på mej solbrillorna för att över huvud taget kunna se på den vita planken som jag målade.

Aldrig har jag väl kunnat tro att jag skulle få sånt fint besök, just då.
Det var inte tio, inte hundra, det var tusen fötter som var på väg mot den kladdiga tillvaro som jag just målat upp.

Jag vägrar att ta en sådan liten larvig kabrat mellan min tumme och pekfinger! Blää.
En liten papperslapp blev räddningen för oss båda. Tusenfotingen lyckades kravla sej upp på den. Svävade ljudfritt över gräsmattan och landade snyggt på staketet. En hel evighet från den tidigare boplatsen. Glad och lättad återgick jag till måleriet. Så vinkade han med en av alla tusen fötter "tack för hjälpen".