Volbeat, mina nya favoriter

Det finns inte så mycket att säga om det. Bara att klicka på video:sarna nedan å njuta. Eller så inte, för smaken är ju som bekant som baken.

Men I´like it! ;-)

så fort det kan vända

Jag som längtat efter snön....
...men nu vill jag bara ha sommar, för jag har köpt mej nya vadare idag! ;-)


(måste nog lägga dom brevid sängen då jag ska sova, om jag vaknar och tror att det var en dröm!)

Tanken är i dåtid, nu

När man är mormor -som jag med lycka kan säga att jag är- är jag ju också mamma.
Att vara mamma är inte så lätt alla gånger. Genom åren har det varit många duster -som alla troligtvis varit till godo, för resultatet har ju blivit minst sagt bra! Dessa duster tänker jag ibland, med ett leende, tillbaka på.

Min kära dotter var i de tidiga tonåren. En tid då man utåt sett vill vara perfekt, men insidan slits mellan en barn och en vuxenvärld.
Hon stod längs upp i trappen och skrek. Jag stod längs ner i trappen - och skrek.
Jag minns inte alls vad diskussionen rörde sej om, men jag minns känslan. Känslan av orättvisa. Jag ville ju bara väl.
Orden hon sa har liksom etsat sej fast:

"Du behöver inte lyssna på det jag säger, bara låta mej säga det. För du vet ju att jag inte menar det jag säger"

Så är det. Ibland måste man få ur sej skiten. Rensa. Då gör man det med någon man är trygg med. Någon som man vet finns kvar. Det är kärlek det.

Idag fyller min kärlek 22 år. Grattis gumman!

En liten utmaning, kan vara en stor utmaning

Nu är OS slut.
För den här gången. Nästa Os kommer att vara i London om fyra år.
Det känns bra. Jag skulle inte uppskatta idrotten om den skulle vara året runt, alla dagar.
Och tänk på alla idrottarna. De får en chans att ladda, misslyckas, lyckas, sätta upp nya mål och ge sej in i nya utmaningar.

För allting handlar egentligen om utmaningar.
Vardagliga utmaningar. De som får en att göra det man egentligen inte vill. Och svåra utmaningar.
De som man inte tror att man klarar av och som man inte vet förrän man gett sej in i utmaningen. Då det är för sent att ge upp.
Antingen lyckas man. Eller så misslyckas man.
Värre än så är det inte.

Se på Susanna Kallur, hon har borstat av sej gruset från sina knän och om fyra år då...

Idag har min mor och far kört bil hela vägen hit upp till oss. Den resan är en stor utmaning för dom.

Dina vänner e mina vänner och mina vänner e dina vänner...

Här är vi då...
Ett gäng med vänner. Några av Margitas vänner. Några av dem är också vänner till mej. Men nu är ju dom andra också vänner till mej för Margita är min vän och hennes vänner är ju mina vänner.

Facebook. Där blir också mina vänner, om du vill, dina vänner. Där får man veta vilka vänner som borde bli mina vänner och vilka vänner som redan är mina vänner. "Flest vänner i facebook får komma på mitt party" var det någon som sa häromdan. Där gäller kvantitet.

Mina vänner delar jag gärna med mej av. Dom håller kvalitet.

En av mina vänner fyller år idag. Jag är ju också hennes vän. Jag fyller oxå år idag! Grattis!