Nu lunkar tiden omärkligt in till dagar av höst. Mörkret smyger sej på. Luften blir klarare. Och stjärnorna tydligare...

– Därför packar jag min pannlampa och en extra tröja. För jag ska minsann på en liten fisketripp, jag. Det känns spännande och barnsligt roligt. Jag kommer att träffa nya människor, fiska i nya vatten och bara njuta av den klara höstluften...Eller det kalla regnet...Vad än alla väder-förstå-sej-på-are har spått för väder, skiter jag i det. För jag ska fiska!

...Men mitt i allt det roliga gnager ett litet samvete. Det känns inte helt bra att åka iväg. Jag har ju storfrämmande. Ja inte bara jag. Jag är väl 50% av de döttrarna som storfrämmandet hälsar på. Som tur var finns familjer och annat löst folk till hands, så jag ska inte låta samvetet gnaga ett allt för stort hål. Bara ett pyttepyttelitet. Som jag ska täppa igen med maschmallows! :-)

Skitfiske!