Cesse kan själv!

Grattis lilla solstråle. Två år och lyckans skimmer du sprider var du än är. Du är en stor människa i en liten kropp. Momma är stolt!

LEGO(st)(h)undENfavorit

Nu har vi sakta men säkert landat på stranden, som ja, jag får erkänna, är ganska frostig. Faktiskt på gränsen till vit. Men det brukar ju vara lyxtillägg på vit sandstrand om man åker utrikes. Så man kan ju bara luta sej tillbaka i solstolen och njuta!

Men. Det saknas nåt. Och det är två små tassar som springer i kapp med fyra andra tassar. Ja. Alla har ju rätt att gissa. Och jag gissar att alla gissar rätt. Min legokompis! Jag vill ha hit min legokompis NU PUNKT Han med fyra tassar bara blänger på mej då jag säger "leka lego nu".

I morse vaknade jag till av ett skrammel. Men trött som jag var somnade jag om. Senare i dag kom jag på att jag hört ett "skrammel" och började undersöka vad det kan ha varit. Till slut hittade jag en ljushållare som låg upp och ner under bordet. Tittade upp på bordet, där den borde stått och upptäcker ett antal, läs en hel hög med hundhår på duken. Ganska så avslöjande, kan jag säga. Ska jag berätta? Han med fyra tassar.

Då jag frågade han varför han gjort det, sa han bara. Lego, matte. Leka lego nu...

Nu bor vi med havet som granne...

Välkommen in!

Fiskeklubben Fjällornas träff i Albacken

Jag kan nog påstå att jag fått betydligt mer nya vänner i helgen än vad jag fått fisk... men det betyder inte att helgen varit tråkig, bara för det!!!

Här är det Östersund 1.60, Västerås 1.78, och 1.76 åsså jag, Skellefteå 1.62 mellan dom.

Nu lunkar tiden omärkligt in till dagar av höst. Mörkret smyger sej på. Luften blir klarare. Och stjärnorna tydligare...

– Därför packar jag min pannlampa och en extra tröja. För jag ska minsann på en liten fisketripp, jag. Det känns spännande och barnsligt roligt. Jag kommer att träffa nya människor, fiska i nya vatten och bara njuta av den klara höstluften...Eller det kalla regnet...Vad än alla väder-förstå-sej-på-are har spått för väder, skiter jag i det. För jag ska fiska!

...Men mitt i allt det roliga gnager ett litet samvete. Det känns inte helt bra att åka iväg. Jag har ju storfrämmande. Ja inte bara jag. Jag är väl 50% av de döttrarna som storfrämmandet hälsar på. Som tur var finns familjer och annat löst folk till hands, så jag ska inte låta samvetet gnaga ett allt för stort hål. Bara ett pyttepyttelitet. Som jag ska täppa igen med maschmallows! :-)

Skitfiske!